Dagen i sig har varit väldigt vacker..men så fort jag tänker så gråter jag. Gråter ut all smärta, av ett brustet hjärta. Jag trodde inte det skulle vara såhär svårt. Jag har varit på många begravningar. Men denna var den svåraste av dom alla, och den som ägde rum för nu 8 år sedan. Gammelmorfars...
Dessa två personerna har varit dom som har betydigt mest för mig. Dom har varit hela mitt liv. Mina hjältar som alltid fanns där för mig. Dom var verkligen ALLT. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag har bearbetat gammelmorfars död ännu.. Han försvann så fort, i cancern. Jag hann inte säga hejdå. Vilket jag hann till gammelmormor.
Jag kan nog inte förklara hur mycket dessa två personerna har betydigt för mig.
Först IDAG förstod jag att - jag kommer aldrig mer få träffa gammelmormor. Nu kommer tårarna igen. VARFÖR VARFÖR VARFÖR.
Hon var så gammal, hon har levt sitt liv...
Gud vad jag kommer sakna dig. Jag tappar orden. Men i mitt minne gammelmormor, där kommer du föralltid finnas. Och jag lovar dig att dig kommer jag prata om så mycket till mina barn i framtiden. Min dotter jag kommer (hoppas) föda ska jag döpa efter dig "Linneá". Inger Linnea Kristina Andersson.
Jag älskar dig nu och föralltid, och jag kommer aldrig glömma den som har format mig till den jag är idag - DU.
1 kommentar:
så fint skrivet min goa poet<3
Skicka en kommentar