18.45
Nu har jag bara lust att lägga mig ner och dö ett tag, för nu blev det för mycket för mig.
Du var här igår.. max 500 meter bort från mitt hus, från min dörr, från MIG!
Hade du mig i tankarna då? Eller har du glömt bort att jag existerar?
Jag tänker på dig och saknar dig varje dag ska du veta. Alltid tänker jag på dig.
Finns jag någonsin i dina tankar?
Jag vill bara så gärna får ett sms där det står att du mår bra och att du älskar mig. Men kan du älska mig? Du känner mig inte. Jag hatar att tänka på att du inte känner mig på riktigt. Men det känns som om jag känner dig. Jag ser mig själv i dig. I vissa grejer.
Jag vet inte varför allting har blivit såhär.. och jag skulle göra vad som helst för att få det bra. För att få dig höra av dig till mig, för att du skulle ringa en dag och fråga om vi ska ta en fika. VAD SOM HELST!!!!
Men det händer inte? Vad kan jag mer göra?
Jag har jagat dig i hela mitt liv. I 20 år har jag jagat någon som inte finns?
Eller finns du? Jag vet ju inte det för att vi aldrig hörs..
I somras var senaste gången, det var längesen! Innan det var det 6 år.
Vet du vad jag har önskat mig i alla år på min födelsedag och på julafton?
Att du ska ringa eller smsa mig. Det har varit min innersta önskan.
Kommer det föralltid vara såhär pappa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar