Caroline ♥

10.28
Ännu en dag hemma från skolan, jag skulle gått upp halv 6 idag, men jag kom inte upp. Inte så konstigt kanske med tanke på gårdagen.
Jag kom till akuten kl halv 1 igår och fick spendera 4 timmar i det där vänterummet, med en fruktansvärt gapig och ouppfostrad unge! Jag satt där och var så hungrig. Mamma och Linda åkte ner till vita fläcken och skulle handla mat till mig och jag satte mig och kollade på tv.
När jag väll såg ett intressant program och dom precis skulle börja ge tips för att få bort sötsuget, då kom sköterskan och ropade in mig. Typiskt!
Hon tog massa blodprover på mig, tempen och min puls.
Efter det kom mamma och Linda tillbaka med Mc donalds till mig. Inte så gott faktiskt, har inte ätit det på en månad.
Sen hände det inte så mycket mer. Jag satt på den jävla sjukhusbåren och väntade. Till slut åkte mamma och Linda hem. Jag satt där ensam och löste korsord, inte så kul kanske. Jag satt där fram till kl 12. Japp, 10 underbara timmar. Vi säger väll så.
Under den tiden så fick jag reda på att det först var 5 st före mig, och sedan var det 3. Det hade alltså gått 2 patienter på en timma. Och jag tyckte det rullade på. Men sedan efter 2 timmar så kom det in två sköterskor, den ena va jätte tyken mot mig och det var hon som pratade med mig. Hon sa grejer i stil med ; Du är friskas av alla här på akuten så du är sist i kön.
Då kände jag att jag inte orkade vara kvär där och vänta på den där likvagnen. Så efter att ha tänkt igenom mitt beslut i 1 och en halvtimma så ringde jag på larmet. Och den fitt tykna jäveln kom in. Jag förklarade att jag inte orkade vara kvar mer. Hon sa; Men är det värt att åka hem? Om du redan har suttit i 10 timmar, så kan du sitta minst 8 timmar till!?
Hon var helt sjuk i huvudet! Hon trodde inte på mig att doktorn här nere hade försökt skriva ut antideprisiva tabletter till mig osv. Nej jag blev så arg så jag kunde nästan inte hålla undan gråten för henne. Men jag sa att jag ville åka hem. Jag skulle inte kunna sova där. Och jag hade säkert inte haft någon tid vid denna tiden om jag låg kvar där heller.
När jag kom ut från sjukhuset ringde jag mamma och bad henne hämta mig och sedan ringde jag Antti. Och började storgråta. Jag skrek. Jag va så arg! Ingen tog mig på allvar.
Jag blir så arg nu med att jag inte orkar skriva om det mer.